Det har varit tyst ett tag, vilket beror på att jag fick ett jobbigt besked för drygt en vecka sen och det har helt enkelt tagit musten ur mig.
Jag har inte heller skrivit något om istölten, så vi kör hela historien från början.
I ett tidigare inlägg skrev jag om Helenekursen som Máttur var så otroligt duktig på. Under kursen fokuserade vi mest på tölt inför istölten. Máttur jobbade fint och gick som en klocka. I slutet av passet skulle vi trava och i de första travstegen tog Máttur i lite ojämnt fram, men när jag tryckte på honom att han tog i ordentligt försvann ojämnheten. Helene tyckte det var lite märklig och att vi inför tävlingssäsongen kunde passa på att kolla upp honom ifall vi ändå hade en veterinär på kommande. Inget akut, mest för säkerhets skull.
Máttur hade inte visat någon ojämnhet innan och detta var endast de första stegen i traven innan det försvann och inget tecken i någon annan gångart. Det kunde ju bero på att han stått länge i transporten (båt-bil till uppsala) eller att han började bli lite trött.
Hemma under specialidrotten syntes ingenting i skritt, tölt, men igen kunde man ana lite ojämnhet eller obalans innan man tryckte på och fångade upp traven. Samma sak här, en väldigt liten diffus aning och i övrigt gick Máttur som en klocka.
Dagen därpå bar det av till Sverige och istölt. Vi var ett gäng som sov hos Gunilla och dagen därpå for en hel hästkaravan med åtminstone 4-5 släp mot Hallstavik och istölten.
Väl framme checkade vi in och gick (gled...) runt banan för att hästarna skulle få känna på underlaget. Máttur skötte sig exemplariskt och undrade nog mest varför inte matte kunde gå normalt på isen..
På framridningen kändes Máttur sååå fin, den känslan kan jag leva på länge. Eftergiven men med massa energi! Väl in i ishallen började allting bra, men sen fick jag en blackout.. blev nervös, rädd i de hala kurvorna och pulsen tickade.. Máttur var duktig, men såklart inte helt sig själv när matte var stel som en pinne och inte fokuserade på själva ridningen. Vi deltog endast i en T8 och vänster varvet kändes han fin inte som på framridningen, men efter omständigheterna med mattes psyke fin, i höger blev han lite travaktig mot slutet. Poängen blev 5,3 och 4,8 = 5,05 och vi blev första utanför b-finalen. Väl ute från ishallen ville jag ändå känna på honom och töltade lite på framridningen, igen gick han jättebra, men då var ju matte med i huvudet och verkligen red..
Vi var ett helt gäng från Åland med i istölten vilket var riktigt roligt, alla var dessutom jätteduktiga!
Summa sumarum för istölten är jag sååå nöjd över Máttur, han var verkligen jättecool första gången på tävling utanför Åland och var så fin på framridningen! Däremot är jag ganska besviken över min egen insats och blackouten.. men man lär sig av sina misstag och med mer mental träning är jag säker på att det kommer bli bra.
På tisdagen efter istölten förändrades allt, hästveterinär från Sverige kom till Åland och då passade vi på att kolla upp Máttur, mest för säkerthetsskull inför den kommande säsongen.
När det var min och Mátturs tur berättade jag om ojämnheten som visats lite i början av traven och så. Sen fick vi trava fram och tillbaka några gånger och sen longerade jag Máttur i trav.
Efteråt tittade veterinären på mig och sa att hon inte kunde se någon hälta på min häst och att han dessutom såg frisk, fräsch och rörlig ut med fint steg. Ni kan ju ana lättnaden som fylldes i mig då. Jag sa att det var ju det jag helst ville höra och att han inte heller varit halt utan att detta är mest en check.
Hon gjorde sedan ett böjprov och kunde sen ana lite ojämnhet, hon böjde igen och hälta kom fram..
Efter det började hältutredningen.. Vet. började att bedöva vänster framknä. Efter en stunds väntan fick vi springa igen, då visade han hälta också höger, höger fram bedövades och han visade hälta bak, vänster bak bedövades och sen visades hälta också höger bak. Det kändes så otroligt jävla skittungt. Från att veterinären först sagt att det inte är något fel på min häst... till detta...
Han behandlades i alla 4 knän med kortison/tuppkam. Vila 3 veckor, 1 dygn i box, 7 dagar i liten hage, metacam första veckan, daglig temp.mätning och dagliga 20-30 minuters promenader, sista veckan uppsuttet. Sedan återbesök. Vet. trodde att skadan beror på att han är överrörlig.
Min, fina, underbara älskade häst, jag vill att du ska må bra, vara frisk!
Den 40 minuter långa hemresan själv i bilen sprutade tårarna och både före och efter det också. Allt kändes bara jobbigt och tungt.. Men någonstans kändes det ändå bra att vi så snabbt kollade upp honom då det lilla, lilla ojämnheten endast i början av traven han visade inte bara ignorerades. Jag vet att jag gjorde rätt för honom. Nu vill jag bara att han ska bli bra. I mina ögon är han världens bästa och jag saknar så att få rida honom,( men det gör jag varje dag i alla fall i huvudet under mitt mentalträningspass av Christoph Treier!)
Vi ska tillbaka, what doesn't kill only you makes you stronger. What doesn't kill you makes a fighter!
Men Mátturs välmående kommer självklart i första hand!
Nu har det gått lite mer än 1 vecka, vi går i ur och skur på promenader i skritt. Máttur frustar och trampar på och har inte visat något negativt! Men vi får se vad som händer!
Långt inlägg. Nu vet ni. Håll tummarna för oss!
Máttur och Senjor i transporten på båten!
