Det är en vemodig och sorglig känsla i kroppen, nu när det jag drömt om, det jag tränat för, är över och det är ett helt år till nästa gång.
Men först ska ni få höra om FM 2013. Vi tar det dag för dag.
Fredag:
Äntligen var det dags! Spänning, lycka och glädje i kroppen var ett faktum.
Uppstigning klockan 6 och sen iväg till travis för frukost och ryttarmöte.
Jag skulle rida först kl. 14.30 så kunde sitta och titta på tävlingen före det.
Hann både se invigningen och äta lunch innan det var dags att göra sig i ordning.
Fredagens kval bestod av V1 för min del.
På framridningen kändes Máttur lugn och trygg och in på banan kändes det helt okej, men ökade tölten blev inte något vidare. Men det kändes ändå helt okej, det var ju vår andra start i V1 någonsin och vårt allra första stora mästerskap. Det kändes som en bra start och på lördagens T1 kval bestämde jag mig för att sätta den ökade tölten. För vi kan. Utan tvekan.
Poängen blev inte någon höjdare, men sen var det VM domarna som dömde också. Men nöjd var jag ändå. Jag vet ju att det finns där, jag skall bara lära mig att plocka fram det.
På kvällen for jag och pappa till Lantis där ryttarfesten skulle vara på lördagen och klistrade på 480 ölkupunger till FMölet. Det blev en sen kväll och kort natt.
Lördag:
Tidig morgon, men jag kände mig självsäker och taggad inför T1 kvalet. Framridningen kändes riktigt bra, han var pigg, energisk och tickade på som en klocka. In på banan kändes korta tölten bra, men sen dog han. Det fanns ingen framåtbjudning alls. Efteråt var jag bara så besviken, ledsen och arg. Varför funkar det på framridningen men inte på banan, det var som en spärr, det bara gick inte.
Men det här är något jag och Malin får träna på och så jag får lära mig knapparna och få till det, vi har ju hela framtiden framför oss :)
Besvikelsen och det berodde nog mest på att jag verkligen kände nu sätter jag det här innan och på framridningen, sen blev det inte så, långt ifrån.
Men inget regn utan solsken.
Plötsligt får jag en förfrågan om att rida i B-finalen i V1, på grund av några strykningar.
Då blev det verkligen känslosamt kaos inom mig. Jag blev så glad över att få en till chans!
V1 finalen var verkligen en revanch, med flera hästar på banan taggade Máttur till och åh vad bra det kändes då. Han blev nästan lite het, men bättre det så lat som han hade varit på uttagningarna. Vi gjorde lite småmissar, bl.a slog han upp i galopp i traven och i ökade tölten vilket drog ner poängen. Men det gör ingenting, vi lär oss :)
Vi klättrade lite poängmässigt och resultatmässigt från uttagningen och slutade på en 3:e plats i B-finalen och totalt en 8onde plats i V1.
På kvällen var det dags för ryttarfest med god mat från Smakbyn. Gick modevisning med ridkläder från Mikis Häst & Fritid och det var nog trots allt ganska roligt. Folk for hem tidigt och så gjorde vi med. Lite tråkigt men skönt, då det hade varit många långa intensiva dagar med lite sömn.
Söndag:
Mitt tävlande var över för denna gång och på söndagen fick jag sitta ner och njuta av tävlingarna.
Det var härligt att få se A-finalerna och dagens höjdpunkt var utan tvekan A-finalen i T1 för seniorer då Juha Kontio flög fram i ökad tölt för hela 9.0 på fina, fina Rödull. Magiskt. Nu håller vi tummarna att det går lika bra (om inte bättre) för dem på VM i Berlin.
FM 2013 har varit intensiva, fantastiska dagar. Alla funktionärer har verkligen gjort ett enormt men så otroligt bra jobb. De har slitit som djur! Tävlingen har varit proffsig och flytit på bra.
Jag har fått gjort min FM debut och t.o.m fått rida final.
Jag längtar redan till FM 2014. Då sätter vi det verkligen :)
Min fina lilla bushäst med sin första FM rosett (av många får vi hoppas ;))
Rosetten och Fmölet som jag fixat kuponger till!
Domarkommentarer från V1 uttagningen.
Jag och Máttur fick 7.0 för skritten av inte en utan två (2) domare som dömmer VM i Berlin iår!
Det är ju helt fantastiskt! SJUKOMMANOLL!
Min söta lillebror som varit med och filmat när jag ridit överraskade mig med jordgubbar med grädde och socker när jag kom hem på lördagen. Gulleplutt!
Sist men inte minst vill jag tacka alla som hjälpt, stöttat, kommit och tittat och hejat på mig under, före och efter FM. Ni anar inte hur mycket det har betytt för mig. Känslan när man får höra sin egen "hejarklack" när man rider in på banan är obeskrivlig. Ni är bättre än bäst! Tack!!
Over and out, bilder kommer att komma!
