I söndags red jag Máttur för första gången på en vecka efter tandläkarbesöket och idag hade jag äntligen specialidrott! Efter en vinter i ridhuset, vart det premiär för travbanan och den nyrenoverade ovalbanan!
Vi började från marken för att hitta fokus då det var travare ute på stora banan, sedan jobbade vi med tölten lite på samma sätt som på Helenekursen. I slutet provade vi att sätta på bootsen och islandsstånget. Nu när han blivit så ridbar och mjuk "får man ut det från kontot" som Malin utryckte det, därför blir han ännu bättre på stånget, svarar ännu fortare, är ännu mjukare. Det är ett verktyg som ska användas på rätt sätt, inte för att hålla hästen i handen för att den inte skall sticka.
Men vilken häst! Jag kan knappt förstå att det är min Máttur. Han fortsätter förvåna och få mattes hjärta att smälta. Det är inte samma häst som jag red för ett år sedan. Långt ifrån. Nu är han så lydig och jag vågar verkligen rida honom. Känslan när jag tryckte på honom i ökad tölt och han bara tickade på som en klocka. Rysningar, lycka, så jävla häftig han är. Det var inte bara jag som njöt, Máttur tyckte verkligen detta var buskul, frustade, var taggad som bara den, men lyssnade bra på mig. Stoltheten bara växer.
Vilken oval, vilken häst, vilken tränare. Jag är så fruktansvärt glad!
Inte nog med det, jag började senare idag, slutade tidigare. Fick rosor av världens bästa pojkvän ♥. Finland vann mot Lettland och blev högst placerade i sin grupp.
Bra dag, mycket bra dag. Godnatt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar