Sportlovet

Hej på er!

Vet att jag varit världssämst på att uppdatera. Så kan det vara.

Har lite ångest över att skolan börjar igen imorgon och att jag kommer måsta stiga upp 06.18.

Sportlovet har varit toppen, jag har inte gjort nånting.

Eller jo, det har jag visst! Jag har fått vila ut, sovit så länge jag har velat!

Ridit 1-3 hästar om dagen.

Varit med Jonte :)

Städat. Tränat lite och kollat på Maria & Mindy - Best friends forever & Top Model Sverige.

Njutit av livet helt enkelt och gjort det jag vill göra när jag vill göra det.

För tillfället känner jag mig faktiskt lite utvilad.

Men hey, ofta det kommer vara tills imorgon..

Förresten så, (till er stora förvåning) var jag med pappa och skidade på golfbanan idag.

Något som verkligen bör nämnas är att jag inte skidat på ca. 3 år. 

Jag kände att det var kanske dags nu. För det är väll rätt kul, eller?

Nå, av någon konstig anledning fick jag för mig det iallafall. Sagt och gjort, vi for till golfbanan.

Min far försökte lönlöst förklara lite teknik och att man skulle vara mjuk i knäna.

"Spåren är riktigt bra, så det borde inte vara någon fara" sa han på ett ungefär också.

Vi skulle bara fara en liten runda på 4 km, ingenting tänker ni kanske, men för lilla mig som inte skidat på 3 år så måste man ju börja någonstans.

Första och största backen kom efter bara några hundra meters skidande. 

Det började bra. Sen gick det fortare och fortare. Spåret som var så "bra" blev plötsligt sämre på ett ställe mitt i backen, vilket ledde till att min högra skida plötsligt började fara mer mot höger... sedan började min vänstra fara mer mot vänster och det blev väldigt brett mellan skidorna. 

(Kom ihåg att det gick fort också!)

Jag är inte så vig och graciös.. tillslut blev det så brett mellan skidorna.. så.. jag faceplantade rakt in snön... med ansiktet först.. såklart.  

"Riktigt bra spår" JO MEN VISST :(.

Snöig låg jag i backen på golfbanan och insåg varför jag inte har skidat på 3 år. 

När man ramlar är det inte bara att stiga upp.... NEJ för man har långa skidor som är kors och tvärs och stavarna är emellan också. Det är ett helvete att komma upp och nerverna bränns på två röda.

Tillslut kom jag upp. Men det tog en stund och tack och lov såg ingen mig. Dock skulle den personen nog fått sig ett gott skratt.

Väl uppe for jag vidare ner för backen, tills jag insåg att jag tappat min telefon.Fan.

Bara att vända om och försöka bestiga backen. 

Väl uppe vid min eleganta snöängel där jag fallit hittade jag ingen telefon.. Nej, för jag hade den i en annan ficka.. Bra Elin, 10 poäng till mig.

Sedan fortsatte jag skidturen med dålig teknik... långsamt gick det och ont i armarna och käkarna fick jag. Ett graciöst fall till blev det också.

4 km..

Jag tror jag håller mig till mina hästar i fortsättningen.

Men utöver mina ofrivilliga snöänglar på golfbanan har sportlovet varit alldeles prima.

Långt inlägg.

Nu är det slut. Puss på näsan!