Det blir inte alltid som man tänkt sig. Som när Máttur trampade av sin sko och steg på tåkappan.
Det blev en ofrivillig vila och bara att stryka sig från Blidfari tävlingen.
Nu har äntligen Máttur hovis blivit bra och den är inte längre varm.
Igår skulle jag ut och rida honom för första gången. Pappa fick hålla i honom då jag satt upp. Mest för säkerhetsskull, då han tidigare kunnat bli orolig vid uppsittning och för att han hade vilat igen.
Allt gick bra, jag satte mig upp och satte mig till rätta och hade suttit i sadeln en stund när hästen sprättar till och hoppar upp i luften och blir som ett uppånervänt U att sitta på. Sen far han iväg. Jag hamnar i obalans och möter snart nässelhögen med huvudet först.
Men allt gick bra. Trots att det värkte i hela kroppen efteråt förstås.
Idag är näsan öm, nacken ond och ena axeln och ena höften ömma.
Troligen blev han skrämd av något rådjur eller nått sånt. Men jag jobbade honom på korallen sen. Först från marken och sedan uppsuttet och han skötte sig 110 % exemplariskt. Fruktansvärt lätt i munnen. Mjuk, avslappnad, lydig. Bättre än på länge helt enkelt. Alla gångarter fungerade super, utan minsta tecken på att sticka eller spänna sig. Så som sagt.. jag antar att han blev skrämd.. eller så förmänskligar vi våra djur och tror att de kan ha dåligt samvete haha.
Idag skötte han sig också finfint! Lydig, lite lat men fin! Gjorde lösgörande skritt arbete. Skritt-tölt övergångar. Lite trav och avslutade med lite galopp. Han blev lite på tårna när han hörde något ljud ur skogen.. som senare visade sig vara två ekorrar som jagade varandra från träd till träd. Så jag tänker fortsätta intala mig att han blev rädd för någonting igår, därav incidenten. :P
Det känns fantastiskt skönt att hoven inte är varm och att jag får rida min fuxprins igen! Äntligen, äntligen!
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar